Vecka 13
Julius har blivit allt mer intresserad av att sparka boll eller spela innebandy i hallen. Det känns trösterikt för en mamma som oroat sig för att han spelar för mycket datorspel.
På tisdagkväll var det emellertid dator för hela slanten. Han fick ett nytt spel på posten, och satt som klistrad vid datorn hela kvällen.
I spelet ingick även att man skulle skriva in sitt namn i början, och Julius gjorde som vanligt, blandade alla bokstäver i sitt namn, men tog helt rätt bokstäver. Då erbjöd jag mig att hjälpa honom att få till dem i rätt ordning, och så instruerade jag honom att börja med J. Men sedan behövde jag inte säga mer, för resten av namnet skrev han helt rätt. Jag var mäkta imponerad. Han fick till och med dit ett mellanslag och ett W efter Julius...

Vecka 12
Nu har Julius bra koll på små bokstäver också, fast de är ganska mycket svårare att hålla ordning på. Men ibland blir det rätt.
Mamma fyllde år i veckan, så det har blivit några paket att öppna. Farmor och Jonny kom och överraskade på onsdagkväll, och sedan kom mormor och morfar och Petra och Erik och åt tårta på födelsedagen. Julius var jättesnabb att öppna paketen.
I helgen kom Linus, Jesper och Nina och hälsade på. Vi träffades på Storsjöbadet, där småkillarna höll igång, simmade, åkte stora och små vattenrutschkanor och testade både de varma och kalla bassängerna. Vi vuxna gillade barnpoolen bäst, den var ju varmast. Men våra små killar som höll igång hela tiden märkte nog inte av att det var särskilt kallt i den stora poolen.
På kvällen var de ganska trötta, vilket gav upphov till en del småbråk, men de lekte en del tillsammans, och sov i samma rum på natten. Det var inte så helt ospännande heller.

Vecka 11
Julius är lite avogt inställd mot Jonas från och till. Jonas får inte komma och kramas eller hjälpa honom i någon större utsträckning, det är oftast bara om Julius vet att mamma inte kan komma och hjälpa till. Och så klagar han ofta på att pappa sticks när han ska kramas eller pussas. När vi berättar att det som sticks är skäggstubben, som alla pappor har, så säger Julius att han inte ska ha det när han blir stor.
Vi har haft en liten dust om maten, när Julius satte sig på tvären och sa att maten var äcklig. Jag skickade in honom på sitt rum och sa att han inte behövde äta mer om han tyckte illa om maten, och att jag blev ledsen när han sa så. Efter det är han oerhört noga med att säga att maten är jättegod, och särskilt viktigt är det att berätta för mig att min mat inte är äcklig, att jag inte lagar blääk-mat.
Varje dag när jag hämtar honom på dagis frågar han också vad det ska bli för mat. Om jag säger pannkaka kan jag vara säker på att han skyndar sig att komma och bli påklädd. Men jag kan ju inte laga pannkaka varje dag...
I helgen åkte vi upp till fjälls tillsammans med famor och farfar och Kaj-Gunnars. På lördag gjorde vi en utflykt till Värjaren, där vi fiskade hela dagen. Julius var jätteduktig, han var på gott humör hela dagen, och roade sig bra även om han inte tyckte att själva fisket var intressant mer än de första 20 minuterna. När vi hade fått upp några fiskar lekte han med dem, och om fiskarna var för små, så att vi skulle kasta tillbaka dem, så hjälpte han oss med det.

Vecka 10
Julius har sedan en tid tillbaka helt kommit över det här med Minimin, den elaka låtsaskompisen. Nu har han en låtsaskompis som heter Bengt. I förra helgen, när Petra och Erik kom på middag, var Bengt ett videofodral som skulle vara med vid matbordet och äta macka. I veckan var Bengt en haj som var med oss och spelade fotboll i hallen. Hajen Bengt följde även med Julius ner i badkaret på kvällen sedan, och de verkade ha riktigt roligt. Julius är överhuvudtaget ganska bra på att roa sig själv, ensambarn somm han är. Han har järnkoll på siffror och bokstäver nu, och vet mycket väl vilka bokstäver som ingår i hans namn, och i andras namn. Sedan kommer de sällan i rätt ordning när han ska prova att skriva sitt namn, men det må väl vara hänt. Vi tycker att han är jätteduktig som kan bokstäverna såpass bra som han kan dem, och att det är roligt att han är så intresserad. När vi går förbi skyltar vill han ofta stanna och bokstavera sig igenom dem.
I helgen följde Julius med mormor och morfar upp till stugan i Borgafjäll. Han var med och firade Liselott som fylllt 50 år i veckan, och sjöng Ja må hon leva. På vägen hem från Borgafjäll hälsade Julius på hos gammelmormor, och då hade han på sig sina fina kalaskläder igen. Gammelmormor tyckte att han var så fin. Och han själv tyckte nog det också, åtminstone sträckte han väldigt mycket på sig nrä han kom hem och mamma tyckte att han var så stilig.