Vecka 5
På måndag går Julius till tandläkaren för första gången. Redan innan vi kommer till Folktandvården verkar han lite nervös för att gå dit. Jag vet inte varför. När vi kommer till tandläkaren är han reserverad, och han vill inte sitta i tandläkarstolen. Mamma får klättra upp i stoeln också, och såfår han sitta i mitt knä. Men då vill han inte gapa. Tandläkaren, som verkar väldigt bra med barn och har många idéer om hur hon ska lura honom att öppna munnen, lirkar och provar i 25 minuter innan hon nästan ger upp. Hon säger att vi får återkomma, men då blir jag så desperat, att jag är beredd att ta till vilka mutor som helst för att få Julius att öppna munnen. Tillslut kommer tandläkaren på att vi kan ge Julius leksaken innan undersökningen, så att han får se "betalningen" innan han ska göra sin motprestation. Och då går det som en dans. Han gapar så stort och så länge att hon får be honom att stänga munnen igen när hon tittat färdigt.
När undersökningen är klar följer Julius med mig till jobbet en stund och sitter och fikar, ritar och klipper medan jag jobbar. När det blir tråkigt rymmer han iväg och springer genom hela korridoren för att bli jagad. Jag är måttligt road, men vår VD tycker att det är kul.

Vecka 4
Slagsmålen med Hannes fortsätter. Julius verkar koppla ihop detta att vara stark med att slåss. Nu försöker vi säga ifrån på skarpen, och berätta om alla som är starka men som inte gillar att slåss, som Pippi, Bamse, och så Alfons, som kan bära tunga varukassar, men som inte tycker om att slåss. Vi får väl se om det ger sig.
Julius sitter gärna och ofta vid datorn nu. Han kan sitta långa, långa stunder, om vi inte sätter upp någon tidsgräns. På dagis sitter han också ofta vid datorn. Det märks att han lär sig mycket på att sitta där, alla spel som han kommer åt på dagis och hemma är ju mer eller mindre pedagogiska spel. Men vi funderar ändå lite på hur mycket som är bra, och vad vi kan göra istället för att spela spel hela tiden.

Vecka 3
Julius är väldigt intresserad av bokstäver och siffror. Han förvånar oss genom att kunna alla siffror väldigt bra, och han har riktigt bra kläm på bokstäverna också. Han har fått ett magnetalfabet i julkapp som man kan sätta upp på kylskåpet och bilda ord med. Vi leker med det ibland, men inte så ofta som man skulle kunna förvänta sig.
På dgis har Julius börjat slåss en hel del med en kille som heter Hannes. Julius berättar gärna och skrytsamt om hur han kan slåss, och hur han har slagits med Hannes på dagarna. Dagispersonalen gör inte så stor affär av det, de låter killarna lösa detta sinsemellan så långt det går, men vi tycker såklart att det är en trist utveckling. Men mellan slagsmålen verkar de två vara bra kompisar.

Vecka 2
Tillbaka i Östersund igen. Julius ser frame mot att gå på dagis igen, så han är väldigt snäll och hjälpsam på måndag morgon. Att ta på kläder, äta frukost och borsta tänderna går som en dans.
Julius har en låtsaskompis som heter Minimin och som är ganska otäck. Vi vet inte säkert vem Minimin är, men det är tydligt att Julius är rädd för honom eller henne. Det verkar emellertid som att Minimin är svart. Första gången han identifierade en Minimin så var det när han såg en svart kvinna dansa på TV, och när han såg en svart skyltdocka på Domus var det också Minimin. Vi försöker säga att Minimin inte är på riktigt, och att det är inget att vara rädd för, men det hjälper inte mycket när hans fantasi skenar iväg.

Vecka 1
Vi är uppe i Borgafjäll och njuter av vackra vinterdagar. Det är kallt ute, men inte kallare än att det går att vara ute och åka lite rattkälke och lite skoter. Några dagar är det riktigt behagligt ute, men det blir ändå bara korta turer.
På nyårsafton är vi hemma i vår stuga, och får besök av Bertilsa. Julius är jättetrött på kvällen, och går och lägger sig och sover på soffan när förrätten dukats fram. Han får sova en halvtimma ungefär, sedan är det dags för mat, och mamma tvingar upp honom. När han väl vaknat igen är han vaken ända tills efter tolv, så han hinner med att se raketerna, även om han kanske inte tycker att det är så märkvärdigt... Sedan somnar han gott när vi lägger oss ch läser saga.
På kvällarna väljer han olika sagoläsare. Och oftast testar han hur många sagor han kan tigga till sig, och hur länge han kan hålla sig vaken med olika tricks. En kväll när moster Maggan ska sova ner honom läser hon en saga från en servett, en saga om Julius och all mat han ätit. Den sagan fungerar som ett riktigt sömnpiller, undrar varför?