Vecka 52
På måndag fyllde Julius år, och då blev det presenter på morgonen och ett litet kalas med mormor och morfar. Han fick ett fjärrstyrt brio-tåg, som vi tog upp och lekte med i vardagsrummet. Malte var helt fascinerad av det lilla tåget, och skulle säkert ha kunnat sitta där hela natten... Sen fick han en massa andra saker också, som ett eget yatzy-spel och fina kläder.
Vi åkte upp till stugan en dag innan julafton, för att hinna med att komma i stämning innan självaste julafton. Det är ju så kort julhelg i år, men vi har ändå tagit mycket ledigt för att hinna med både Karbäcken och Borgafjäll.
På julaftons morgon blev det paketöppning, med paketen som tomten lämnat i skorna under julgranen. Sedan fortsatte det med jullunch hos farmor och farfar, Kalle Anka, tomten som delade ut paket och så lite julgröt innan det var tack och godnatt. Det var ett helt perfekt upplägg för oss med småttisar. Malte sov medan mamma och pappa åt jullunch, och barnen hann inte bli helt uttröttade innan tomten kom och paketen var öppnade. Tvärtom hann de till och med leka lite med de nya leksakerna innan läggdags. Och det var som vanligt stort släktkalas på Stenbanken med morbröder, syskon, kusiner och kusinbarn. När barnen lagt sig satt vi i härbret och slappade och tittade på film, medan resten av släkten åkte skoter och kälke nerför berget.

Vecka 51
I veckan var det luciatåg på dagis. Som vanligt ville Julius inte sjunga något från sin plats framme på scenen, fastän han är så himla duktig. Annat var det när han var mindre, då hördes han över de andra. Det var lite spännande att se hur Malte skulle reagera på att göra stort framträdande. Det gick bra i början, fast han gjorde stora ögon. Men när jag ställde mig på tå för at se honom ordentligt, och kunna filma honom, så fick han syn på mig och Jonas, och då var det inte bra längre. Han fick komma till mamma och pappa och sitta och titta på istället för att sjunga med de andra barnen.
På söndag var det dags för Julius födelsedagskalas. Julius fick vara hemma två dagar den här veckan för att han var sjuk, så vi var lite oroliga för kalaset. Men han kryade på sig, och alla kompisar var också friska. Däremot var det två som inte kunde komma, så det blev ett rätt blygsamt kalas, jämfört med några av dem han varit på där hela torsdagsgruppen varit bjudna (12 barn). Det blev fyra barn och Julius - Peter, Johan, Salina och Ottilia. Vi försökte övertyga Julius om att han skulle bjuda de kompisar som han leker med mest, som Jacob och Wilmer. Men det ville han inte. De hade ju redan varit på kalas hos honom, så de behövde inte komma igen. Bara Ottilia blev bjuden för andra gången. Tidigare i höst har han uttryckt viss oro för att kompisarna ska tycka att det är tråkigt att komma hem till oss när det fortfarande är samma färg på väggarna, så jag vet inte om det är därför han inte vill bjuda dem igen. Men vi kan ju inte tapetsera om inför varje födelsedagskalas...
Kalaset blev i alla fall lyckat. De letade gömma nyckel, sätta svansen på grisen, åt tårta och - viktigast av allt - fiskade fiskdamm. Jonas satte fast stövlar och lite av varje i metspöet innan godispåsen fastnade på kroken, och barnen tyckte att det var ofantligt kul. Ibland är det inte så svårt...

Vecka 50
På tisdag morgon kom Jonas hem igen från Jönköping. Han möttes i dörren av Julius som kramade honom och sa att han saknat honom. Och Malte som såg sin chans att smita ut i trapphuset...
Malte har ju lärt sig att öppna dörrar också. Förut kunde man hålla honom ute från vissa rum bara genom att stänga dörren, men nu måste dörren vara låst också om man ska vara säker på att han inte ska ta sig in.
Julius fick ett rör med vitaminbrus i ett adventspaket i veckan. Han blev så lycklig att han inte visste till sig. Sedan tog han med vitaminerna till dagis, för att visa på leksakssamlingen. Och jag hörde honom förklara för en annan pojke att "de här vitaminerna är bra när man är sjuk, som jag, jag är ju förkyld".

Vecka 49
Det märks att de har tränat på luciasånger på dagis. Julius kan nästan hela texten till sången om pepparkaksgubbarna (och blir rätt irriterad om jag sjunger fel), och Malte har börjat visa att han kan sjunga också. Sen han började på dagis har det varit mycket sång och prat, men helt obegripligt. Men i veckan gick han och sjöng "tipp, tapp" i hallen. Lite otydligt också, men man förstod i alla fall vilken sång det var. Och så kan han alla rörelserna till "Litet hus", och "Imse vimse spindel". Och när man har sjungit klart så säger han "Jaaa" och så applåderar han. Kul att ha en liten fanclub.
I helgen åkte Jonas ner till Linköping och Jönköping. Så vi har hälsat på mormor och morfar en del... På lördag åkte vi dit på eftermiddagen, efter en halv dags shopping, och åt middag. Det var rätt skönt att ha lite vuxet sällskap vid middagsbordet.
På söndag gick vi på traditionell julmarknad på Jamtli - i ösregn. Det var betydligt värre än de år man gått på marknaden i iskyla och trott att man ska förfrysa luftrören. Men Julis var jätteirriterad när vi skulle gå hem efter 1,5 timme i ösregnet, han hade ju inte fått leka färdigt. Jag fick förklara minst tio gånger att vi ju faktiskt har årskort, så vi kan komma tillbaka och leka en annan gång, vilken gång som helst när det inte regnar så förskräckligt. Och han ville inte träffa tomten, som satt i en skogskoja och tog emot önskelistor. När jag frågade honom senare om det berodde på att han var rädd för tomten så sa han att det var inte alls därför, utan det berodde bara på att han var leksugen, och hade inte tid med någon tomte.
Annars har Julius blivit rätt mycket mer nervös av sig. Han är riktigt mörkrädd, och det har till och med hänt att han gråtit när han lagt sig, för att han gruvar sig för mardrömmarna som ska komma när han sover. Ibland har han pratat om att han vill att det alltid ska vara morgon och ljust, och att man aldrig skulle sova. För då skulle man ju inte drömma läskiga drömmar.
Det är lite jobbigt att han är så rädd, man önskar att man kunde hjälpa honom på något sätt. Men mardrömmar kan jag inte stoppa, de kommer om de kommer.