Vecka 39
På tisdag vaknade jag av Jonas och Julius överlyckliga meddelade att det snöade ute. Julius räknade genast ut att nu var det vinter, och då är det hans födelsedag, och sen kommer tomten. Det är fortfarande tre månader kvar dit, men ... Han var i allafall jättelycklig över snön, och även om det mesta av snön regnat bort på dagis gräsmattor innan vi kom dit (dagis ligger på lite längre höjd än Solliden...), så var det massor av barn i den lilla slänten som åkte stjärtlapp för första gången denna vinter. Underbart.
Vi har varit och vägt och mätt lillebror Malte också. Nu när han är fem veckor väger han 6025 gram och är 63 centimeter lång. Han fortsätter att dra iväg ovanför "normalkurvorna", men vår BVC-sköterska säger att huvudsaken är att han ökar proportionerligt, dvs att längd, vikt och huvudomfång följs åt. Och det gör de. Dessutom visade Malte att han kan le, prata lite och att han håller huvudet uppe när man lägger honom på mage.
Malte har fått Julius förkylning också, på onsdagkväll märkte vi att han hade feber när vi skulle gå också lägga oss, och så låter han snuvig och lite täppt i näsan. Jag tyckte nog att det var lite otäckt eftersom han är så liten, men på torsdagmorgon var febern borta igen, så han har klarat sig bra.
I helgen var det dags för ett nytt kläduppdrag, eftersom vi behövde köpa allvädersstövlar till Julius och nya kläder till Malte. Han har börjat växa ur kläderna som är i storlek 62, och när jag letade efter kläder i storlek 68 bland Julius gamla kläder hittade jag inte ett enda plagg i rätt storlek! Vi fick låna mycket kläder när Julius var liten, så antagligen behövde vi inte köpa något i den storleken då. Turen på stan gick helt smärtfritt, Jonas och Julius var med och handlade allvädersstövlar till Julius, och sedan lekte de vid lastbilen och åt korv medan jag handlade kläder till Malte.
På söndag kom mormor och morfar över på middag, och de hade en lång pratstund med Malte innan maten kom på bordet. Malte var på sitt allra bästa humör och pratade och skrattade en hel massa. Han är ganska social nu, och vill gärna prata med oss när han är vaken. Han skulle kunna behöva någon frma av babygym eller någon mobil att titta på, för just nu är ett av hans största nöjen att ligga på skötbordet medan man hänger tvätt ovanför honom.

Vecka 38
I veckan har vi börjat få lite bättre ordning på dagarna. Lillkillen sover bättre på nätterna och har nästan fått riktiga mat- och sovtider. Jätteskönt.
Vi har återupptäckt Mora Träsk, en skiva som vi hade i bilen när Julius var mindre och inte tyckte att bilresor var livets höjdpunkt. Nu har vi haft sångstunder varje eftermiddag, och Julius tycker att det är jättekul. Men han vill inte alltid vara med och sjunga och göra rörelser, utan ibland vill han bara lyssna på musiken. Och jag kan få stränga tillsägelser om att vara tyst och sitta stilla, så att han kan höra vad de sjunger på skivan.
I tisdags jobbade Jonas över, och då hälsade vi på mormor och morfar. Julius lekte alfabetet med dem, och den leken gick ut på att man med kroppen skulle göra alla bokstäver i alfabetet. Några var väl ganska enkla och gick att göra själv, men andra var lite besvärligare. S till exempel. Men då var det bara att kalla in hjälp från mormor och morfar, för när man är tre kan man göra alla bokstäver.
I helgen blev Julius förkyld. På lördag gick vi runt på en massa affärer för att hitta höstkläder till killarna (det är nästan ett omöjligt uppdrag!), och när vi kom hem märkte vi att Julius hade feber. Så vi tog det rätt lugnt resten av helgen.

Vecka 37
Julius har haft en period när han funderar mycket över de stora frågorna; livet, döden, kärleken och sådant. Han frågar en del om när mammor och pappor dör, och berättar gärna hur kär han är i sina kompisar på dagis, och i oss. Jag hasr provat at förklara skillnaderna mellan att vara kär i någon och att älska någon som man älskar en kompis eller mamma, men det är lite svårt. När han säger att han är kär i sin kompis Ottilia får han hållas, för det låter så himla gulligt.
Han frågar om nästan allt också, vilket kan bli lite påfrestande när det är mycket att göra, eller när vi ska skynda iväg till dagis. För varje sak jag ber honom göra kommer det ett "Varför". Nu tränas tålamodet.
Vi var och vägde och mätte lillebror i tisdags. Han växer som en tokig, är 60,5 cm lång nu och väger 5450 gram. Han har alltså blivit fem centimeter längre och ett kilo tyngre på tre veckor!
På torsdag träffade jag Petra på stan, och så följde hon med och hämtade Julius på dagis och kom med hem till oss för att leka lite med Julius. Hon åker iväg till andra sidan jorden i nästa vecka, och blir borta i tre månader. Julius var inte särskilt pigg på att säga hejdå, men nrä vi förklarade att hon skulle vara borta ett tag fick hon ändå en kram.
På torsdagkväll åkte vi till Peter och Helena och kollade in deras fina, nya hus. Julius lekte med hunden Tex hela kvällen, och lillkillen höll sig åtminstone ganska lugn...
Jonas var ledig på fredag för att gå till tandläkaren. När han var klar där åkte vi och röstade och gjorde lite andra ärenden. Sedan bar det av till stugan. Jonas fortsatte lite med pulkan, och gjorde lite annat höstfix. Julius följde med farmor ut i skogen och plockade lingon. Jag satt mest inne hela dagarna och matade och försökte sova ner bebisen. Vår minste kille har varit ganska orolig i helgen, har sovit dåligt på nätterna och dagarna, och vill äta nästan hela tiden.

Vecka 36
I veckan har vi tillbringat den mesta tiden i Karbäcken. Jonas har jobbat med att tillverka en skoterpulka, så han har stått i plastångorna i skotergaraget långa stunder varje dag. Julius har varit en hel del med pappa, och han är fantastiskt duktig på att roa sig själv och skapa leksaker av gräs, spikar och annat smågrejs som han hittar ute.
De stunder Julius har varit inne med mamma och lillebror har det inte alltid varit lika roligt. Julius har varit lite uttråkad och i behov av uppmärksamhet, och mamma har mest varit trött. Det får en att undra lite över hur det ska gå nästa vecka när Jonas börjar jobba, och vi ska klara oss själva hela dagarna... Men det ska nog gå bra.
Vi tror att Julius har märkt att han får lite extra mycket uppmärksamhet när han är runt bebisen, och han kan ibland vara ganska hårdhänt när han klappar och kramar bebisen. Vi har lite svårt att veta när han verkligen vill krama bebisen och när han vill få uppmärksamhet och samtidigt få klämma åt lillebror... Men ofta verkar det vara uppriktigt intresse för bebisen som gäller, och han kan vara väldigt stolt över sin lillebror och förevisa honom för de som kommer på besök. "Vi har fått en bebis. Det är en han. Han är världens gulligaste."
I jakten på lite uppmärksamhet från mamma och pappa busade Julius runt så vilt i söndags morse att han slog näsan och munnen i vår sängram, så näsblodet sprutade. Och på lördag voltade han över sängramen och for rakt ner i golvet. Det har sitt pris att försöka vända allas blickar mot sig själv. Men det fungerade båda gångerna. Tur att han inte blev så rädd för allt näsblodet.
På lördag gick Jonas och Julius på bio och såg på Nasses stora film. Det blev ett riktigt biobesök, med dricka, popcorn och allt som hör till. Filmen var nog helt okej också, men när jag frågade om den efter att de kommit hem berättade han mest om hur filmprojektorn fungerar, och så sa han att filmen var lite lång. De hade roligt i alla fall.
Vi har fortfarande inget namn på lillebror, men Julius har svängt över från Hampus till Markus. Han tycker också att det skulle vara helt okej om bebisen skulle heta Julius, vilket är det enda namn Jonas kan komma på, eftersom de är så lika varandra...