Vecka 48
På måndag var vi kvar i Hoting, efter dopet. Det kändes som ett bra beslut, eftersom det blev ganska sent innan vi städat klart på Kullerbacken kvällen innan. Dessutom hade jag fått ärva Julius och Maltes förkylning, så jag låg mest och sov. På måndagkväll åkte vi tillbaka till Östersund, men Jonas stannade hemma från jobbet på tisdag också, så att jag kunde sova och kurera mig.
På torsdag gick jag med Malte till öppna förskolan på Frösö strand. Vi har följt med mammorna från föräldragruppen dit några torsdagar nu, och det är jättetrevligt. Denna torsdag passade vi på att göra fotavtryck i gips. Det kan nog vara roligt att ha när de små fötterna blivit stora. Malte gillar sångstunden som vi brukar ha också, men jag lyckas sällan få ögonkontakt med honom, så att det verkligen känns som att jag sjunger och gör rörelser för hans skull. Han kollar in alla andra mammor och barn runtomkring i stället. Men är lika glad för det.
Efter öppna förskolan var det dags för ett besök på BVC, med läkarkontroll och vaccination. Det gick hur bra som helst. Malte verkade inte bry sig så mycket om att bli stucken i benet, och han fick ingen feber efteråt heller. Skönt. Han har fortsatt att växa i samma tempo, och är nu 70 cm lång och väger 8145 gram. Just nu verkar han vara inne i en ökningsperiod också, för han äter ofta och mycket, även på nätterna. Helgen blev lite jobbig, eftersom det blev några vakna perioder på nätterna, och mycket passning på dagarna.
Malte har börjat leka mid sina skojiga fötter nu. Första gångerna hittade han dem när han satt upp, och det var för några veckor sedan. Men nu har han även lyckats få tag i dem när han ligger på skötbordet. Det ser rätt kul ut.
Han har blivit så gammal nu också att det går att busa med honom, och det är väldigt roligt. Bland annat kan man ta tag i benen och dra honom mot sig. Det är jättekul. Då skrattar han gott och så sparkar han ifrån så att han ska åka bort ifrån en igen. Det är också kul om man blåser på magen så att det blir varmt, och om man hissar honom i luften. Huvudsaken är nästan att man gör sig till lite så att det verkar som att det är något bus på gång. Då blir han glad.

Vecka 47
Förra veckan blev det mycket video- och dvd-filmer för Julius del, eftersom han var sjuk. Julius ville gärna fortsätta med det på måndag också, men det kändes som att det fick vara nog, så nu har jag försökt sätta en gräns på max en film per dag när vi är hemma. Resten av tiden får vi försöka vara lite mer kreativa. Nu när det snart är jul borde vi väl kunna hitta på lite julpyssel och bakning i alla fall...
Vi satt och lekte med modellera ett tag på måndag, och det var rätt kul. Julius är helt inne i en Bionicle-fas, och bygger Bionicle-gubbar med modelleran. Men jag såg inte riktigt vad han byggt, så när jag började knåda ihop en grön lerklump (ja, det var en lerklump för mig), så frågade Julius förvånat "vad gör du med min bionicle?". Hmm... Jag fick be om ursäkt, och som tur var så tog han inte så hårt på det. Men sen fick jag finna mig i att han förstörde alla mina gubbar också...
I helgen hade vi dop för Malte och Irma. Vi åkte till Hoting på lördag morgon, med bilen fullastad med kakor, dricka, barnvagn och allt annat som skulle behövas. Undrar hur det ska gå till jul...?
På söndag eftermiddag var det dop. Innan var det rätt stressigt, och svårt att få i Malte den mat han skulle behöva. Men sen sov han en stund innan dopet, och alla barnen (Julius, Malte och Irma) skötte sig så fint under dopet. Mamma var lite stressad över att Julius gjorde så många utflykter i kyrkan - till ett stort dopljus, till alla siffrorna för pslamnumren, till altarringen, dopfunten... Det blev svårare att hålla koll på honom efter att jag fått dopljuset in händerna också, för då var jag rätt upptagen med att hålla i det... Tir att det var många andra ögon som kunde följa hans utflykter. Och det var nog bara jag som stressade upp mig över Julius, för alla dopgäster berömde honom för att han skött sig så bra. Resten av eftermiddagen och kvällen skötte han sig exemplariskt, och han och tremänningen Ronja lekte tillsammans och testade pianot på Kullerbacken.

Vecka 46
Natten mot måndag kom Julius till vår säng och var jättevarm. Han har haft ganska hög feber hela veckan, och har haft en ohyggligt kraxande hosta. Låter jätteilsket. De dagar när febern gick över 39 grader har han mest bara legat i sängen och soffan, och omväxlande sovit och tittat på film.
På onsdag fick Malte också feber, men den gick över samma dag. Tur det, för jag tyckte att han var lite väl varm, han hade också över 39 grader. Och så blev det total oordning på amningen och sovningen, han sov mycket mer oroligt, och åt bara småportioner varje-varannan timme på dagen. Men det var ju bättre än om han inte ätit alls.
Maltes lugna temprament håller i sig, så nu börjar vi på att tro att det kanske kommer att fortsätta vara såhär. Vad skönt i så fall. Han sover fortfarande rätt mycket, och när han inte sover är han rätt nöjd med att ligga för sig själv. Han har fått en skallra i present, som ser ut som en prickig hund och som är lätt för honom att greppa, så den har blivit en favorit. Han ligger och kollar på den, och om han får tag i den så stoppar han den i munnen på en gång. Han vill gärna sitta upp också, och när han gör det kan det hända att han får syn på sina fötter. De är coola! Då sitter han och försöker böja sig ner för att nå dem, och så pratar och grymtar han med dem.
När vi äter är lille Malte oerhört nyfiken på vad vi gör. Han gör stora ögon hela tiden. Men Julius har inte tyckt att mat har varit särskilt intressant den här veckan. Visserligen har han ju haft feber och varit sjuk, och då tappar man ju aptiten, men även sedan han tillfrisknade har det gått trögt. Vi har slagit rekord efter rekord i att sitta länge vid matbordet. Ganska tröttsamt, faktiskt.
I helgen var vi på stan en sväng. Vi fick inte så mycket gjort, men hann med att mata änderna och att äta en riktigt härlig långlunch. Sen gick vi och hälsade på mormor och morfar. När det blev dags att gå hem konstaterade Julius att det var söndag nästa dag, och då jobbar man inte. Alltså kunde han sova över hos mormor och morfar. Och så blev det.

Vecka 45
Sedan vi ställde om till vintertid förra helgen så har sovtiderna i familjen inte varit riktigt i ordning. Malte har vaknat på nätterna, och Julius har sovit, som längst, till sex på morgonen. Men nu verkar det börja gå till sig. Julius har sovit riktigt bra, och Malte vaknar i alla fall inte på nätterna. Men han är vaken längre på kvällarna, och har fått nya dagrutiner. De passar inte så bra med tiderna för Julius dagisvistelse, så jag hoppas att vi får ordning på det här snart.
Malte har haft en långdragen svampinfektion i munnen, så när vi var på föräldragrupp på BVC i tisdags fick han ny medicin. Den är knallila, så han ser ut som om han ätit blåbär. När pappa skulle pensla på medicinen i munnen på tisdagkväll var Malte dessutom lite för rörlig, så det kom en hel del utanför munnen också... Men vi hoppas att det ska hjälpa i alla fall.
I måndags kom en leksakskatalog hem med posten. Vi satte oss och bläddrade i den, och Julius fick visa vad han önskade sig i julklapp och födelsedagspresent. Det var väl i stort sett allt i katalogen... Men när vi bläddrat igenom de första 20 sidorna så tyckte han att det räckte, "nu är det bra". Han bläddrade fram till sidan med Bionicle-gubbarna, men sen räckte det.
Och Julius verkar tycka att det här med att ha en lillebror bara blir tråkigare och tråkigare. Nu har nyhetens behag lagt sig, och bebisen är bara ivägen. Oftast är Julius väldigt gullig med sin lillebror, men kramarna kan ofta övergå i tjuvnyp och brottning. Dessutom har han nog tröttnat på att hamna i skymundan, så han kan vara ganska intensiv från och till. Det blir ganska mycket tjat, för han stänger gärna öronen och struntar i vad vi säger. Och så har han börjat säga emot på ett sätt som han aldrig gjort förut. Jag antar att det är ett steg i utvecklingen, att förstå att vad mamma vill och vad jag vill inte behöver vara samma, och att jag kan säga ifrån om vi tycker olika. Men det ger upphov till mer konflikter, och känns ganska jobbigt ibland. Vi försöker såklart att ägna Julius lite extra uppmärksamhet ibland också, men det är ändå inte helt lätt det här.
På lördag firade vi fars dag i förskott. Mormor och morfar kom på fars dags-middag, och sen fick de stanna kvar och sitta barnvakt så gick jag och Jonas på bio. Malte sov när vi gick, och Julius var på väg att lägga sig. När vi kom hem vid halv tolv var Malte vaken, och Julius sov (tur att en av dem sov i alla fall...). Tydligen hade Malte varit på väldigt bra humör, så barnvakterna tyckte inte att det gjorde något att han nattsuddat lite.